En fråga jag fick från många nya människor jag träffar på pubben eller kompisar som är lite mindre allmänbildade är "vad är en au pair?". Sedan kommer följdfrågorna på det, varför blev du au pair, hur funkar det, vad är det du gör exakt? Och så vidare! Så nu tänkte jag sätta mina svar i skrift. Au pairer skiljer sig så otroligt, det såg jag själv om jag jämförde mitt au pair-jobb med Linns eller Emilias eller Amandas. Vi hade fyra helt olika vardagar. Allt beror på vilken familj man hamnar i, och därför är det väldigt viktigt att före man bestämmer familj veta exakt hur familjen funkar och hur de förväntar dig ta en del i deras vardag. Allt är knepigt ibland, att bo på jobbet och aldrig riktigt va ledig. I början fick jag panik ibland, men i slutet vande man sig och såg på barnen som mina syskon/barn beroende vilket humör jag var på. Det gällde att uppskatta den tiden som var kvar, när jag snart skulle åka hem. I slutet blev det därför mindre sitta på rummet, och mer hänga i köket eller i vardagsrummet för att umgås med mina livskamrater det senaste året. 

 

Om vi går back to basics, så är en au pair en tjej eller kille, ofta i 19-20 års åldern som åker till ett annat land i ett kulturellt utbyte. Som au pair får man bo hos en värdfamilj som förser en med kost och logi, medan man tar hand om deras barn/djur/hushållssysslor. Vanligtvis tar au pairen hand om tvätt, disk och ibland även städning av hus. Städerska är dock väldigt vanligt i London. Allt ska dock kretsa kring barnen. Lagligt sett får en au pair inte ha sysslor som innefattar till exempel föräldrarnas tvätt då det inte tillhör en au pairs uppgift. Som au pair är man både syster/förälder/kurator/lärare på samma gång. När barnen träffar dig mer än sina egna föräldrar blir det du som får traska in som en förebild. Många au pairer lagar även mat. 

 

Jag blev au pair för jag älskar barn och jag älskar att prata engelska. Jag bestämde mig redan i slutet på 9:an att jag ville dra som au pair, men då var mitt mål USA. Allt lockade där borta. I ett år var jag besatt av idén att åka efter studenten och jag började spara pengar, planera vilken orginisation och kolla upp företag. 2013 tog dock jag en tripp till London och blev som besatt av London. Glatt bestämde jag mig att den brittiska accenten och Londons gator skulle bli min nya vardag, och så blev det ju!

 

Jag reste den 8 september 2015 från Landvetter till Heathrow där jag skulle blivit upphämtad strax efter klockan 21 av min värdmamma in min nya familj. Jag hittade familjen via Swedish Connections drygt två veckor innan mitt avresedatum. För ja, trots att jag vetat det i över tre år så var min familj inte bestämd förrän två veckor innan jag åkte... Jag skypade med fyra potentiella familjer, avslutningsvis med min värdfamilj och det bara kändes bäst med dem. Jag skrev till Marie på SC att jag ville åka dit, och till min förtjusning fick jag ett positivt besked på semestern i Karlskrona att de ville att jag skulle komma till dem också. Hurra! En försäkring och en flygbiljett bokad senare stod jag på Landvetter på väg mot mitt livs äventyr!

 

Som jag tidigare nämnde är alla au pairers uppgifter olika. Vissa lagar middag till barnen, vissa sköter all tvätt medan vissa bara hämtar barnen från skolan. Jag hade väldigt flexibla arbetsuppgifter känns det som nu i efterhand. Min värdmamma och värdpappa har varit hemma en del från jobbet båda två så det har alltid blivit mycket spontant. Jag lämnade/hämtade barn från skolan, pratade med dem om allt mellan himmel och jord, lagade middag till dem som var väldigt uppskattad (jag har blivit så mycket bättre kock) och lekt/umgåtts med dem som man gör med sina syskon. Att jag även såg till att de gjorde läxorna eller kom isäng vissa barnvaktskvällar var föräldradelen medan jag var kurator åt dem ibland när de hade problem. Man får vara med om så otroligt mycket under ett år; exams, vänner som flyttar osv. Man måste verkligen vara där för ens värdbarn, för de behöver en ibland trots att de inte alltid visar det. 

 

Jag har haft ett otroligt äventyr med min värdfamilj, och att bo i London och fått vänner jag alltid kommer ha fått dela detta året med. Ni kommer alltid vara mina London-babes. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och jag skulle ge allt för att få göra det en gång till. Jag hoppas det kommer gå bra för au pairen som snart kommer ta över mig, och jag är fett avundsjuk på att det är hon och inte jag som åker till London på mitt livs äventyr nu!

xoxo