Ni vet klockan 9.00 är en speciell tidpunkt på dagen. Det är tiden de flesta börjar längta efter förmiddagskaffet, eller en del lyckliga människor stiger upp ur sängen eller då man kollar telefonen och ser att Facebook har plingat till med "detta är dina minnen idag". Vanligtvis irriterar jag mig på detta, men ibland är det faktiskt väldigt roligt att se vad som hände denna dagen för ett eller flera år sedan. För exakt en vecka sen fick jag en notis om exakt detta, och jag gick som vanligt in och kollade om något spännande hände i mitt liv den 8 mars. Istället för en pinsam gammal Facebook-status om att jag åker skidor i fjällen var ett påminnande om att för exakt ett år sedan hade jag bott i London i ett halvår. Jag minns denna dagen mycket väl. Jag minns precis mitt inlägg på bloggen (lääänk). Jag kommer alltid vara kopplad till London. Som jag diskuterade med min kära väninna Emilia, så kommer vår vänskap alltid bygga på vår tid i London. Det är väl inte så konstigt egentligen, eftersom det var det som gjorde att vi blev vänner. Och att vi blev så nära som vi faktiskt är. Det är ju det som är det bästa med en del vänskaper. Att man behöver inte snacka eller ses varje dag, utan man finns där för varandra ändå. Så mina London-babes, London kommer alltid vara bandet som knyter oss samman, men det betyder inte att vår vänskap har fallit sönder bara för att ingen av oss är kvar. We are still as strong as ever! Men det är klart man saknar London, och allt vad det innebar...

 

• Standard gymmandet med Linn en måndagsmorgon. Varje måndagsmorgon (9 av 10) så möttes jag och Linn upp på gymmet efter morgonsysslorna runt klockan 9.00 och körde en rejält pass. 
• Att någon alltid hälsade på en med glad anda när man gick innanför dörren. Myrtle kom alltid springades med svansen viftande och hoppade upp ivrigt på mina ben. Saknar det lilla fluffet.
• Godnattkramarna från mina barn varje kväll. Mysigaste på dagen.
• Promenera längs Themsen vid Southbank och bara njuta av att bo i staden. Helst när man ser London Eye, och Big Ben och trots att det är turistigt och töntigt så älskade jag det. 
• Chicken Teriyaki med Emilia i Kingston. Bästa lunchdejterna ever. Saknar denna maten så mycket. Det. var. så. gott. 
• Att det alltid var ljust nog att gå en promenad, även klockan 11 (saknar gatubelysning). Här är det mörkt överallt, och vågar man sig ut efter 6 är det pannlampa som gäller! Om man inte vill gå vilse i skogen..
• Att på helgerna ha någon planerad aktivitet som fancy brunch eller utomhusbio eller museum, och nu har man utbud lika med 0 typ.
• Prata engelska. 
• Lotus spread. No further words needed. 
• London-luften. Bara känslan av att man bor bland 9 miljoner människor på en plats som man älskar. Ja tack!